..
Det är underligt hur snabbt man kan må från bra till dåligt. Hur snabbt allting kan hända och gå. Hur magen kan vika sig och kroppen skaka till att ha ett leende på läpparna och en bra känsla i kroppen. Känns så sjukt att jag är två olika personer nu. Det är så svårt för en människa som älskar sin kärlek av hela sitt hjärta att sedan en dag, finns inget sådant kvar. Det gör så ont i mig att skriva detta men (vet inte om mina nära och kära vet eller har förstått, försöker att inte visa de) Men jag mår helt enkelt som en apa, jag vill vara gamla vanliga Sofie som är världens gladaste tjej och vill alla väl men jag klarar verkligen ingenting längre. Är så svag som människa just nu. Det jag egentligen vill säga är att det är verkligen inte meningen att vara sur och grinig eller allmänt dryg. Jag gör verkligen ingenting medvetet. Jag känner verkligen inte lust för någoting vill egentligen bara ligga och sova och aldrig mer vakna.
Har tänkt på de här hela dagen, är det verlkigen värt att må såhär dåligt för att man är kär? Ska inte kärlek vara undebart? När man väl är i ett förhållande och man vet att man har hittat den rätte så finns det inget underbarare. Men nu då? Att må så jävla psykiskt dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen? Man sitter bara och skakar och magen och bröstet gör ont.. jag orkar verkligen inte det här igen.. Jag har sagt det förut och säger det igen jag ska dö som singel! Kärlek gör mer ont än vad man tror... Men samtidigt har min kärlek betytt så sjukt mycket under det hela ett året vi i princip har varit med varandra. Han har alltid lyssnat alltid hållt om mig när jag verkligen behövt.. Han lärde mig vad kärlek var.. Och även vad det innebar att förlora de..
Men idag har jag faktiskt legat och kollat varenda program som tv 3 har sänt. Och just då insåg jag att jag fan har det bra. Jag såg en mamma som hade adopterat 8 barn som var handikappade på olika sätt. Barnen dog för att de inte kunde leva tills åldern var inne för att dö utan barnet dog vid 20 års åldern. Och de tog så hårt på alla, så sjukt att se. Men det värsta var när jag såg på Operah Winfrey show (?) där det var ett par som hade förlorat alla sina 3 barn i en trafikolycka. Så jag insåg faktiskt att jag har en fin familj som jag har delat otroligt jobbiga grejer med som nu är över. Jag har börjat uppskatta att vara med familj och släkt. Jag inser vilka fina vänner jag har även fast det är skit sanck hit och dit men det hör till. Jag har det jävligt kul med mina fina vänner. De får mig att må bra! Så jag vill även tacka alla fina männsikor som verkligen gör min dag, fast jag kanske inte riktigt visar det för tillfället. Men tiden läker alla sår eller vad är det man brukar säga?
God natt alla fina!
<3
